Follow by Email

onsdag 6 augusti 2014

NSA, FRA och folkrätten

Apropå reprisen av Uppdrag gransknings ganska upprörande reportage om FRA och NSA: För några månader sedan skrev jag en akademisk artikel som ska publiceras senare som handlar om cyberspioneri, suveränitet och mänskliga rättigheter. https://docs.google.com/viewer?a=v&pid=sites&srcid=ZGVmYXVsdGRvbWFpbnxwYWx3cmFuZ2V8Z3g6MTRlNmFkZTQ2ODJiMmY0Nw

Technorati-taggar: FRA,NSA,spioneri,mänskliga rättigheter. Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/FRA" rel="tag">FRA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/NSA" rel="tag">NSA</a>, <a href="http://bloggar.se/om/spioneri" rel="tag">spioneri</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>

lördag 2 augusti 2014

Gaza



Jag vill först berömma Anne Ramberg för hennes mod att gå ut i debatten (se här) och dessutom göra det på ett så utmärkt sett. Hon sätter fingret på det som är pudelns kärna – ockupationen. (Även om det kan diskuteras huruvida Gaza fortfarande är ockuperat så är jag av uppfattningen att den israeliska kontrollen är så omfattande att det måste anses vara fråga om en ockupation.)
Det finns all anledning att starkt kritisera Hamas, såväl för deras kränkningar av mänskliga rättigheter på Gazaremsan som för deras urskillningslösa raketattacker mot Israel (vilka utgör krigsförbrytelser). Det är förstås också fullt rimligt att den israeliska regeringen försöker skydda sin befolkning; det krävs inte mycket inlevelseförmåga för att förstå hur det är att leva under ett ständigt angreppshot.
Detta hindrar inte att Israel har det största ansvaret både för att striderna uppstått och för de höga dödssiffrorna på den palestinska sidan. För det första: Israel har begärt inte bara att palestinierna ska erkänna Israel (vilket skedde redan genom Osloöverenskommelsen) utan också att de ska erkänna Israel som en judisk stat, och det utan att ge palestinierna något hopp om en egen stat med rimliga gränser. (Ja, det var kanske nära att palestinierna fått en stat år 2000 och att Arafat då missade en historisk chans, men det står hur som helst utom rimligt tvivel att den nuvarande israeliska regeringen inte är beredd till en sådan uppgörelse.) Istället fortsätter den israeliska annekteringen (de facto och de jure) av Västbanken, i strid med all folkrätt.
För det andra: Israel är den överlägset starkaste militärmakten och har betydligt större förmåga att tillfoga motståndaren – liksom civilbefolkningen – skador. Hamas raketangrepp måste fördömas, som jag skrev ovan, men de är lyckligtvis förhållandevis ineffektiva, dels p g a vapnens bristande precision, dels p g a effektivt israeliskt försvar.
Det är svårt att som utomstående bedömare, utan alla fakta för handen, veta exakt vilka israeliska åtgärder som är förenliga med folkrätten och vilka som inte är det. Israel har utmärkt folkrättsexpertis. Den bild man får är dock dels att israelerna tillmäter palestinska skador alltför liten betydelse när man gör sina proportionalitetsbedömningar, dels att en god del av angreppen syftar till att försvaga motståndsviljan hos den palestinska befolkningen snarare än till att angripa Hamas militära kapacitet. Israelerna har berömt sig av sin rutin att varna civilbefolkningen i bostadshus innan dessa bombas. Man måste emellertid fråga sig vad det fyller för funktion att förstöra ett hus där en Hamasmilitant bor, om denna redan är varnad. Den mest närliggande förklaringen är att huset bombas för att skicka ett budskap till palestinierna att de inte bör engagera sig i Hamas. Detta är förbjudet enligt den humanitära rätten, som bara tillåter angrepp mot civil egendom om angreppet har ett direkt militärt syften och där den civila skadan är proportionerlig mot den militära nyttan. (De brittiska terrorbombningarna av t ex Dresden skulle alltså inte anses acceptabla idag.) Effekten är en kollektiv bestraffning, inte bara av den kombattant som kan ha bott i huset, utan också av dennes familj och övriga invånare.
Jag har undertecknat en artikel om Gaza på DN Debatt idag (se här). Den engelskspråkiga, längre versionen finns här.