Follow by Email

torsdag 31 maj 2012

Notis: ICC --- samarbete och komplementaritet

Idag arrangerade det nya Stockholm Center for Interanational Law and Justice tillsammans med svenska avdelningen av International Law Association en föreläsning med ambassadör Tiina Intelmann, som är ordförande för statspartsförsamlingen till ICC (Internationella brottmålsdomstolen). Statspartsförsamlingen är ett slags parlament till ICC och har hand om budget och skrivande av olika regler inklusive förändringar av ICC-stadgan.

Intelmann berättade bl a om vissa problem som ICC haft med att få stater att samarbete med domstolen. ICC har ju inge egen polis, utan är beroende av att staterna gör vad domstolen begär av dem. För det mesta får domstolen den hjälp den man vill ha – bevisning, överlämnande av misstänkta personer, frysning av deras tillgångar, etc – men det har varit kontroversiellt framförallt i al Bashir-målet. Som bekant är Bashir åtalad för folkmord i Darfur. Särskilt en del afrikaner är missnöjda med detta, eftersom det är säkerhetsrådet som hänskjutit Darfursituationen till domstolen (tre av de fem permanenta medlemmarna [P5] är inte parter till ICC), och eftersom det handlar om en sittande statschef.

Vidare diskuterade hon vad som idag kallas positiv komplementaritet. ICC:s stadga (Romstadgan) bygger på komplementaritetsprincipen, som innebär att ICC har jurisdiktion (domsmakt) bara om det inte finns någon stat som åtalar. Detta utgör en drivkraft för staterna att själva åtala, för att därmed s a s kunna behålla kontrollen över en situation. Med positiv komplementaritet menar man idag olika sätt att hjälpa stater med bristande kapacitet att själva sköta sina förundersökningar och åtal. Intelmann var på besök i Sverige för att delta i ett möte anordnat av UD som handlade just om positiv komplementaritet.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/positiv+komplementaritet" rel="tag">positiv komplementaritet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ICC" rel="tag">ICC</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Internationell+brottm%E5lsdomstolen" rel="tag">Internationell brottmålsdomstolen</a>

tisdag 29 maj 2012

Är säkerhetsrådet närmare ett ingripande i Syrien?

Det sägs att säkerhetsrådet efter massakern i Hula i fedags har kommit närmare ett ingripande mot Syrien. Låt oss jämföra ordalagen med vad säkerhetsrådet sa i resolutionerna i april, när observatörsgruppen tillsattes. Så här stod det i resolution 2042, antagen 14 april (likalydande också i 2043, 21 april):

/---/ Condemning the widespread violations of human rights by the Syrian authorities, as well as any human rights abuses by armed groups, recalling that those responsible shall be held accountable, /---/

I pressmeddelandet den 27 maj stod bl a:

The members of the Security Council condemned in the strongest possible terms the killings, confirmed by United Nations observers, of dozens of men, women and children and the wounding of hundreds more in the village of El-Houleh, near Homs, in attacks that involved a series of Government artillery and tank shellings on a residential neighbourhood.  The members of the Security Council also condemned the killing of civilians by shooting at close range and by severe physical abuse. …. Such outrageous use of force against civilian population constitutes a violation of applicable international law and of the commitments of the Syrian Government under United Nations Security Council resolutions 2042 (2012) and 2043 (2012) to cease violence in all its forms, including the cessation of use of heavy weapons in population centres.  The members of the Security Council reiterated that all violence in all its forms by all parties must cease.  Those responsible for acts of violence must be held accountable.

Man noterar att språket i fördömandet från 27 maj är betydligt kraftigare, nästan passionerat. Man ser också att rådet förtydligar att dessa handlingar inte bara strider mot mänskliga rättigheter utan också utgör överträdelser av folkrätten. De mänskliga rättigheterna är förstås en del av folkrätten, men deras ställning är ändå omstridd. När rådet nu skriver i klartext att det handlar om folkrättsöverträdelser stärker det deras uttalande, för det är också folkrätten som skyddar den syriska regimen, t ex genom att förbjuda andra stater att invadera Syrien. (Möjligheten att åberopa ansvaret att skydda är en särskild diskussion.) Man noterar också att rådet tydligare pekar ut den syriska regimen som ansvarig, medan formuleringen i resolutionerna var mer “balanserad” (falskt balanserad, skulle jag säga) genom att de i samma andetag nämnde även eventuella oppositionens användning av våld. Till sist säger rådet också att de ansvariga måste hållas ansvariga, dvs ställas inför rätta, och jag tycker att det är något tydligare i pressmeddelandet än i resolutionerna.

Egentligen innehåller uttalandet inga helt nya element, men det har ändå skett en förskjutning i nyanserna som är långt ifrån obetydlig.Detta är bara ett pressmeddelande, men det är ändå ett uttalande av rådet, som är godkänt av alla rådets medlemmar. (De tidigare resolutionerna var f ö inte bindande; rådet åberopade aldrig kapitel VII i FN-stadgan som medger tvångsåtgärder.)  

Det är av flera skäl mycket osannolikt att rådet skulle godkänna ett ingripande med våld mot al-Assad-regimen; få, om ens någon av stormakterna är beredd att ge sig in i ett sådant äventyr idag. Däremot kan man i framtiden möjligen tänka sig fredliga sanktioner, som vapenembargo och sanktioner riktade mot ledarklicken, eller kanske ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen. Det skulle dock kräva att framförallt Ryssland gör en ny realpolitisk kalkyl. Pressmeddelandet visar dock att ryssarna har tagit ett steg på vägen mot en sådan omvärdering.

 

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Syrien" rel="tag">Syrien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/s%E4kerhetsr%E5det" rel="tag">säkerhetsrådet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkr%E4tt" rel="tag">folkrätt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Hula" rel="tag">Hula</a>

tisdag 8 maj 2012

Chen Guanchengs flykt–vem bröt mot folkrätten?

Förra veckan var det stor dramatik runt Hillary Clintons besök i Peking, när dissidenten Chen Guanchen först flydde från sin husarrest och dök upp på amerikanska ambassaden, därefter lämnade ambassaden och sedan – verkar det som – fick besked om att han kan komma att få lämna Kina.

Det finns flera folkrättsliga aspekter:

1. Enligt vissa uppgifter hjälpte USA till vid flykten. Som en kollega påpekat (se här) strider detta sannolikt mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, eftersom artikel 41 anger att diplomater ska efterleva lagarna i värdstaten (Kina i detta fall), vilket USA inte gjorde om man hjälpte en fånga att fly.

2. Fick USA ta emot Chen på ambassaden? Svaret är nej. Det finns ingen rätt till “diplomatisk asyl”, dvs att en stat på sin ambassad tar emot flyktingar. Det händer ändå då och då, och det är möjligt därför att värdstaten inte får gå in på ambassaden -- den är okränkbar.

3. Samtidigt hade Kina brutit mot sina förpliktelser genom att straffa Chen för att han använt sig av yttrandefriheten, som är skyddad i allmän folkrätt. (Kina har dock inte ratificerat 1966 års FN-konvention om medborgerliga  och politiska rättigheter.) Strikt juridiskt går det nog inte att säga att denna MR-kränkning kan rättfärdiga de amerikanska överträdelserna, men däremot moraliskt.

4. Hur är det då med Chens resa till USA? Som huvudregel har en individ en rätt att lämna sitt land, men det kan naturligtvis finnas undantag, som om personen i fråga är efterlyst eller är rymling. Eftersom Chen straffats för handlingar som han är i sin fulla rätt att utföra enligt internationella MR-normer kan dessa undantag inte anses tillämpliga. Chen har också rätt att återvända till sitt land när han så önskar (se artikel 13 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna).

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/Chen+Guangchen" rel="tag">Chen Guangchen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Kina" rel="tag">Kina</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomatisk+asyl" rel="tag">diplomatisk asyl</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomatisk+okr%E4nkbarhet" rel="tag">diplomatisk okränkbarhet</a>

torsdag 3 maj 2012

Företagsansvar för mänskliga rättigheter och folkrätt

Jag har två gånger på kort tid blivit tillfrågad om företags ansvar för MR. Häromdagen blev jag intervjuad om Telia-Soneras affärer i Östeuropa och Kaukasus (här) och idag medverkade jag på ett seminarium om Västsaharakonflikten och företagsansvar (se här). Investeringar i Västsahara kan bidra till att stärka ockupationen, och därför har t ex Axfood (Willys och Hemköp) stoppat inköp av tomater från det fransk-marockanska (?) bolaget Azura vilka odlats utanför Dakhla i Västsahara (här).

För kort tid sedan kom två viktiga dokument om företagsansvar. FN:s råd för de mänskliga rättigheterna antog i juni i förra året Guiding Principles on Business and Human Rights (här), och för några månader sedan reviderade OECD sina riktlinjer för multinationella företag (här). Den allmänna uppfattningen är att företag inte har ett folkrättsligt ansvar för MR, eftersom det är staternas ansvar. (Det är dock en sanning med viss modifikation, men det är en diskussion som får anstå till annat tillfälle.) Däremot har företag moraliskt ansvar, och de kan också under visa förutsättningar ställas till svars enligt nationell rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/V%E4stsahara" rel="tag">Västsahara</a>, <a href="http://bloggar.se/om/f%F6retagsansvar" rel="tag">företagsansvar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/m%E4nskliga+r%E4ttigheter" rel="tag">mänskliga rättigheter</a>, <a href="http://bloggar.se/om/corporate+social+responsibility" rel="tag">corporate social responsibility</a>