Follow by Email

fredag 18 februari 2011

Val i Uganda

Idag går väljarna till urnorna för att välja ledare på alla nivåer (se här, här, här och, för analys och bakgrund, här. Viktigast är förstår presidentvalet. Få tror att det kommer att hederligt till. Oppositionsledaren, Kizza Besigye, gick 2001 och 2006 till domstol, och Högsta domstolen fann då att det förekommit omfattande fel, men inte i tillräcklig mån för att förändra resultatet. Denna gång har Besigye sagt att han istället ska vända sig till “the Court of the People” om han förlorar. Förtroendet för regimen är i många kretsar så lågt att man kommer att gå ut på gatorna även om Museveni skulle vinna rättvist.

Västsaharafrågan och EU:s fiske

I dagarna kommer EU att besluta huruvida man ska försöka förlänga fiskeavtalet (FPA) med Marocko som innefattar också fiske i västsahariska vatten. Jag har tillsammans med sex kollegor (Ove Bring, Per Cramér, Ulf Linderfalk, Mark Klamberg, Said Mahmoudi, Inger Österdahl),  skrivit en folkrättslig analys som anger att avtalet i sin nuvarande form är olagligt. Slutsatsen är:

  • A renewed FPA may make the EU and its member states liable for a violation of international law, namely as a recognition of and assistance to serious breaches of international law by Morocco.
  • An FPA with Morocco that covers waters outside WS must conform with the following conditions:
    • The agreement should make clear that it does not cover WS as a part of the territory of Morocco
    • The agreement must be in accordance with the wishes and interests of the people of WS
    • A negotiating mandate for the Commission – including a mandate for a short extension of the protocol to the FPA – should include the conditions related above and must – as an absolute minimum -- include a clause providing that the agreement shall be in conformity with international law.
    • Before any new negotiations are undertaken, the Government of Morocco should provide an answer in public to the two question how the FPA has benefitted the people of WS and if it is according to the wishes of that people.

Som förklaras i analysen fordras det att avtalet sker i det västsahariska folkets intresse OCH i enlighet med dess vilja. I P1-morgon i morse hade Eskil Erlandsson – som är skeptisk till avtalet – dock glömt det andra villkoret.

torsdag 10 februari 2011

Bush m m

I DN häromdagen sas att förre presidenten George Bush har ställt in resor till bl a Schweiz därför att han fruktar åtal för tortyr som han beordrat. Som sägs i artikeln är Bush inte immun mot åtal i främmande land eftersom han inte längre är president (s k processuell immunitet). Han kan emellertid fortfarande åberopa s k materiell immunitet, dvs principen att det är staten och inte individen som svarar för statens handlingar. Denna immunitet genombryts dock om det är fråga om internationella brott (jfr Princeton Principles). Tortyr kan räknas dit, och definitivt också brott mot mänskligheten, t ex tortyr som är vidsträckt eller systematisk. Det är dock inte klart att de handlingar som Bush beordrade når upp till nivån “tortyr”, även om de med största sannolikhet är förbjudna som “grym, omänsklig eller förnedrande behandling”, som i och för sig är förbjudet enligt 1984 års tortyrkonvention.

För den senaste utvecklingen i Egypten, se f ö http://www.facebook.com/elshaheeed.co.uk

fredag 4 februari 2011

Vem kan hållas ansvarig för Bert Sundströms skador?

Regeringar har ett ansvar för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna, samt dessutom ett särskilt ansvar för att skydda utlänningar. Om Sundström misshandlades av privatpersoner helt utanför den egyptiska regeringens kontroll kan inte regeringen göras direkt ansvarig, men däremot har man en skyldighet att försöka gripa och lagföra dem som utfört dådet. Om han misshandlades av armén, av säkerhetsstyrkor av något slag eller av någon annan grupp som arbetade för regimens räkning är den dock ansvarig, oavsett om misshandeln skedde på direkt order eller ej. (Se artiklarna 4, 5, 7 och 8 i artiklarna om statsansvar.) Sverige bör kräva att de ansvariga straffas samt ett ersättning utbetalas.

torsdag 3 februari 2011

Varför måste Mubarak avgå?

Utgångspunkten för omvärldens reaktioner måste vara de mänskliga rättigheterna, nämligen att “…var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud” samt att “folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet” och “folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande” (artikel 21, FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna).

Omvärlden kan inte lägga sig i vilket slags regering Egypten har – liberal, muslimsk, etc – så långe den respekterar de mänskliga rättigheterna. Däremot kan och bör man ställa krav på demokrati. Det första (men inte sista!) steget mot demokrati är fria och rättvisa val, så den avgörande frågan idag är hur presidentvalen i september kan bli demokratiska. Med tanke på Mubaraks konstitutionella befogenheter, liksom på de kanske än viktigare informella maktmedel som han har genom sin kontroll av säkerhetsapparaten, är det knappast troligt att ett val organiserat av honom och hans regering kan bli demokratiskt.

Mubarak har sannolikt stöd av en aktningsvärd del av det egyptiska folket, och det vore därför i sig inte demokratiskt orimligt att han får delta i en övergångsregering fram till valen. Det alternativet förefaller dock helt orealistiskt, från båda håll. De vidsträckta och systematiska övergrepp (förmodligen brott mot mänskligheten) som nu sker i Kairo och på andra platser talar ännu starkare i samma riktning.

Det är därför nu hög tid att omvärlden deklarerar att inget stöd – ekonomiskt eller militärt – kan ges till ett Egypten lett av Hosni Mubarak. Breda diskussioner om författningsförändringar, som Carl Bildt och EU efterlyser, är nödvändiga, men det räcker inte idag. Mubarak måste gå.

Stabiliteten i regionen har byggts på Mubaraks bajonetter, och nu har priset för den stabiliteten blivit för högt -- för alla.

Mänskliga sköldar – en krigsförbrytelse

Enligt ett inslag i Rapport idag besköts en svensk pluton i ISAF i Afghanistan av en styrka (taliban?) som “sköt” kvinnor och barn framför sig så att den svenska truppen inte kunde beskjuta sina motståndare. Den svenska styrkan gjorde rätt och deras motståndare begick en krigsförbrytelse:

xxiii) Användande av en civil eller annan
skyddad person för att genom sin närvaro
skydda vissa platser, områden eller väpnade
styrkor från stridshandlingar. (Artikel 8.b.xxiii, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen)

onsdag 2 februari 2011

Utvecklingen i Egypten –konkurs för realisterna

Utvecklingen i Egypten har nu gått så långt att det för demokratiska stater inte längre går att samarbeta med Mubarak – och det gäller oavsett om Mubarak är på väg att fällas eller om han med hjälp av våld lyckas sitta kvar (via ombud fr o m det utlovade presidentvalet i september, kan förmodas) .

USA har av “realistiska” skäl stött Mubarak i 30 år med militärt bistånd men har sent omsider vaknat, och man har säkert framfört hårdare ord bakom kulisserna än vad Obama sa häromdagen. Det kommer att bli svårt för Obama att stödja en Mubarak som regerar med hjälp av knölpåksbeväpnade mobbar, särskilt givet vad han sa i Kairo 2009.

Israel har inte uttalat sig i substans fram tills Netanyahus uttalande i Berlin i förrgår (31/1): “We all know what we would like to see happening. I do not think that there are great differences here in the democratic world. Our most serious concern is that in a situation of rapid revolutions, and in the absence of the foundations of modern democracy, what could emerge, and has already emerged in a number of countries, including Iran, are repressive radical Islamic regimes that suppress human rights, allow no freedoms and no rights and also pose a terrible threat to the peace, stability and interests of all civilized people.” M a o, i princip vill man ha demokrati, men man föredrar Mubarak framför en demokrati som direkt eller indirekt hotar Egyptens säkerhetsintresse. Detta kan förefalla vara en förnuftig attityd med tanke på Israels utsatta säkerhetsläge. Men med den hållning man tidigare haft både gentemot Mubarakregimen och i fredsförhandlingarna kommer det att bli svårare att ha förtroliga förbindelser med en ny demokratisk egyptisk regim, särskilt med tanke på att den “arabiska gatan” är mycket engagerad i Palestinafrågan.

Det ska f ö bli intressant att se om det kommer några rättsliga efterspel. Kommer man att försöka jaga Mubarakfamiljens tillgångar utomlands? Kommer de stater som har stött Mubarakregimens övergrepp -- t ex utbredd tortyr – att hållas ansvariga för mellanstatlig medhjälp (se artikel 16 i FN:s folkrättskommissions kodifikation om statsansvar); kommer de direkt och indirekt ansvariga individerna att straffas, t ex enligt artikel 4 i FN:s tortyrkonvention.